14. Mysteriets manifestation

 

Vi ser, men ser den inte.14 Mysteriets manifestation_Web
Vi hör, men hör den inte.
Vi griper men kan inte hålla den.
Den är inget men ändå är den allt.

Dess översida är inte ljus
och undersidan är inte mörk.
Ständigt är den aktiv, men kan ändå inte namnges,
Den återvänder om och om igen till ingenting.
Den kallas det formlösas form och det osynligas gestalt,
den flytande och obestämbara.
Dess framsida har ingen början
och dess baksida inget slut.

Släpp taget om all kunskap!
Du kan inte veta något om vad du är.
Återvänd till alltings ursprung.
Det är ledtråden till Tao.

 

 

 

 

 

Kommentar:

Vi förutsätter att världen består av något fast, materia. Ännu har dock ingen funnit någon sådan substans. Allt faller isär i mindre och mindre beståndsdelar när vi undersöker det närmare.

Vidare föreställer vi oss gärna att världen består av väl avgränsade objekt. Det är emellertid bara i tankens värld det finns en skarp gräns mellan ljus och mörker, ljud och tystnad, fast och flytande. Är det möjligt att se den exakta gränsen mellan dag och natt eller höra gränsen när en ton klingat ut och övergår i tystnad?

Den omedelbara upplevelsen av nuet innehåller inga gränser och objekt, inte förrän tanken kommit in och namngivit. Nuet består inte av ett du, på insidan, som upplever en värld av olika objekt, på utsidan. Det är i stället ren perception, innan begreppen färg och form uppstår. Det finns inte en enda apelsin som är rund eller orange. På en apelsins yta finns inte två punkter som har samma färg. Det finns inte en enda apelsin som är exakt lik en annan och samma apelsin är inte likadan från en dag till annan.

Men det finns något som består och det är upplevelsen av att finnas till. I hela ditt liv har den varit där, eller hur? Den är inget du kan se, höra eller gripa tag i. Ändå lever den utan att du behöver fundera på det. Vila i denna upplevelse, i detta ditt varande och förundras över förändringens intimitet!

 

 

Text av ©Richard Krusell 2013                    Bild av ©Björn Therkelson 2013