25. Det oändliga

 

25 Det oändliga_webDet finns något ogripbart och fullständigt.
Det fanns innan himmel och jord föddes.

Hur stilla det är,
närvarande i sig självt,
oberoende.
Överallt verkande utan att förändras.
Världens moder.

Det har inget namn
men dess natur är Tao.
Om jag tvingas till en beskrivning
så skulle jag säga det oändliga.
Det oändliga sträcker sig bort
och försvinner i fjärran,
samtidigt som det är här.

Tao är oändlig,
himlen är oändlig,
jorden är oändlig,
den visa är oändlig.

Människan härstammar från jorden,
jorden härstammar från himlen,
himlen härstammar från Tao,
Tao härstammar från sig själv.

 

 

 

 

Kommentar:

Allt vilar i evighetens nu och oändlighetens här.

När vi hör ord som evighet och oändlighet är det lätt att få en känsla av något stort och avlägset. Tao framstår som något mystiskt och ogripbart som det är få förunnat att förstå. Inget kan vara mer fel. Det är snarare för enkelt. Vi tycks gilla komplicerade sammanhang medan vi missar det uppenbara. Fråga dig själv ifall sanningen om din existens kan finnas någon annanstans än här och nu. Var skulle den i så fall vara? Tänk om den är så uppenbar, självklar och nära att du missar den genom att hela tiden söka i tid och rum.

Evighet är avsaknad av tid, oändlighet är avsaknad av avstånd. Säkert har du upplevt stunder av lycka då känslan av tid och rum försvunnit. Stunder av nu, då du bara är. När jag skriver nu menar jag inte nuet på en tidsskala mellan det förflutna och framtiden. Jag menar nuet utan relation till tid, evighetens nu. Oändligheten har inte någon början eller något slut. Ett annat ord för oändlighet är här.

 

 

 

Text av ©Richard Krusell 2013                    Bild av ©Björn Therkelson 2013